gadiumlibertas

Jag kan inte beskriva med ord hur mkt jag kommer sakna dom.

Vem ska jag nu mysa med? Vem ska nu göra mig sällskap när jag är hemma själv? Vem ska nu vara helt konstig och göra så att hela familjen börjar skratta? Jag vet att jag har Tea som är helt konstig, men katterna är mer speciella.

Ni som har djur och har varit tvungna att sälja eller avliva dom förstår hur jag känner. Det känns så tomt.

Ni anar inte hur jobbigt det var att säga hejdå till dom för sista gången i Torsdags, jag ville bara springa hem igen och krama ihjäl dom.

Jag trodde aldrig att man kunde få så stora känslor för djur som jag fick för Heffis och Milton.

Dom var så speciella, dom var som våra familjemedlemmar, man förstod när dom var glada och när dom hade ont, dom förstod när jag var ledsen och kom och försökte trösta mig.

Oh Heffis, HAHA, världens konstigaste katt. Han älskar vatten, står och hånglar med vatten kranen, njuter när han blir duschad (hopas jag..) och jagar sin egna svans när han har tråkigt. Clockclean. Medans Milton är lite mer lugn, gillar att vara ifred. Han är lite mer normal men när man väl börjar mysa med honom blir han helt galen. Två underbara katter!

Jag är i alla fall glad över att dom bor på en bättre plats nu, men det är så tomt utan dom.

Jag kommer alltid älska och sakna dom!